BLOGGARKIV:
 
16 september, 2010 av Hannah Laustiola
Miljöministern besöker valstugan sista veckan före valet

Tiden går fort. Fyra dagar kvar till valet och två dagar kvar för Amnestys valstuga i Stockholm. Men vi saktar inte ner på takten för det! Igår kom miljöminister Andreas Carlgren på besök till vår enkla boning för att över en kopp kaffe diskutera mänskliga rättigheter och vad regering och riksdag i Sverige behöver göra för att förbättra läget för de mänskliga rättigheterna. Att ministern tog sig tid att i valets slutspurt besöka oss, utan att det var fråga om ett offentligt framträdande, tyder på hur stark Amnestys röst är och hur viktigt det anses vara att visa även för regeringen att man tar våra frågor på allvar. Ministern är dock enbart en av flera politiker Amnesty träffat under kampanjens gång. När kampanjen slutar på söndag vid midnatt har vi träffat över 100 riksdagskandidater från hela landet för att sätta press i de frågor vi velat lyfta och få dem förankrade i alla politiska läger från vänster till höger. Många politiker, inte minst de som inte jobbar med våra frågor till vardags, har tyckt att det varit väldigt bra att få prata om dessa frågor både för att lära sig mer och för att bli påminda om dem.

När det så blivit dags att summera veckorna som gått är intrycket att Amnestys närvaro i årets valrörelse varit både nödvändig och mycket uppskattad, bland politiker och bland allmänheten. Många som passerat valstugan har uttryckt uppmuntrande ord om att vi tar plats bland de andra valstugorna som en påminnelse om att valet handlar om mer än bara skatter, jobb och skola. Att väljarna tycker att mänskliga rättigheter är viktiga frågor att stå upp för och ta upp i valrörelsen har blivit tydligt genom de tusentals protester som skickats iväg till partiledarna och genom de många diskussioner Amnestys volontärer har hållit med människor ute på våra gator och torg runtom i landet. Det viktiga nu är att komma ihåg att kampen för de mänskliga rättigheterna inte slutar i och med att Amnestys kampanj slutar och valet är över. Det får inte dröja fyra år till nästa gång vi pratar om de här frågorna – nej, det är nu vi måste ligga i och ta upp de här frågorna gång på gång på gång, så att vi visar att mänskliga rättigheter angår oss alla, valår eller inte.

Tack alla ni som tittat förbi vår valstuga och väckt politiker, ni har gjort en värdefull insats för mänskliga rättigheter!

(Ps. Det går att väcka politikerna här ovan ända till midnatt på söndag, så än är det inte försent!)

  • Twitter
  • Facebook
  • Delicious
  • Digg
  • WordPress
  • | Dela
Läs kommentarer
15 september, 2010 av Johanna Tjernström
Onödigt med tortyrbrott?

Frågan om tortyr engagerar. Affischen med budskapet ”tortyr är inte ett brott i Sverige” som sitter på Amnesty-stugans väggar gör att många vill veta mer. Blir man inte dömd om man torterar någon? frågar vissa. Det finns väl ingen tortyr i Sverige menar andra. När vi förklarar att det handlar om att införa brottet tortyr i den nationella lagstiftningen blir många fundersamma. Vad spelar det för roll? Är en vanlig kommentar. Om man nu ändå blir dömd spelar det väl ingen roll om det heter misshandel, tortyr eller något annat. Jo det gör det menar vi. Det finns flera anledningar till det. För det första finns det moment inom tortyr som inte kommer fram i de andra brottsrubriceringarna. Om man till exempel skulle låsa in någon i ett rum och utsatta denna för vattentortyr som går ut på att man låter vatten droppa oregelbundet ned mot huvudet, ett obehag som kan leda till vansinne, så skulle man kunna dömas för olaga frihetsberövande. Det särskilt grova och utstuderade aspekten i brottet skulle då inte komma fram.

Men vad hjälper det att ha högre straff? Skulle man tortera mindre då? Kontrar stugbesökaren med. Vi har tar inte ställning i frågan om längden på straffen men tortyr måste kriminaliseras explicit för att helt fånga tortyrbrottets grovhet och utstuderade och systematiska karaktär. Att kriminalisera tortyr är också en viktig del i arbetet mot tortyr och mot den straffrihet som råder för personer som har gjort sig skyldiga till tortyr. Dessutom är det viktigt att Sverige som blivit kritiserad 12 gånger av FNs tortyrkommitté använder lagstiftningen för att sända politiska signaler om att vi tar brottet tortyr på allvar. Ska vi ha trovärdighet internationellt måste vi ändra i lagboken.

Så på frågan om det är onödigt att införa tortyrbrottet i svensk lagstiftning svarar vi -nej det är nödvändigt men det är även diskussionerna vi har i stugan. Tack alla ni som tagit er tid att vända och vrida på frågan!

  • Twitter
  • Facebook
  • Delicious
  • Digg
  • WordPress
  • | Dela
Läs kommentarer
15 september, 2010 av Maria Starck (som jobbar med digitala medier)
Samtal med riksdagspartiernas kandidater i Växjö

Kvällens samtal på Växjö stadsbibliotek med Maja Åberg som moderator blev mycket lyckat. Medverkande riksdagskandidater var: Katarina Brännström (M), Gunnar Nordmark (FP), Per Schöldberg (C), Eva Johnsson (KD), Tomas Eneroth (S), Carin Högstedt (V) och Cheryl Jones Fur (MP). Flera av politikerna var väl pålästa och uttryckte att frågor om mänskliga rättigheter inte ligger högst upp på agendan och att de lagt tid på att sätta sig in ordentligt i frågorna inför samtalet, något som i sig har ett stort värde. En majoritet av riksdagskandidaterna uppgav under samtalets gång att de stöttar tankarna om att tortyr ska finnas med som ett särskilt brott i svensk lagstiftning. För övrigt visades ett stort engagemang i frågorna, men tveksamhet inför att ratificera konventionerna.

I publiken fanns ett 40-tal intresserade, men ibland aningen frustrerade, åhörare och det fanns mer frågor än tid.

Hör gärna av er om ni vill ha mer information!
Amnesty Växjö genom Lotta Gustafsson (genom Maria Starck :) )

  • Twitter
  • Facebook
  • Delicious
  • Digg
  • WordPress
  • | Dela
Läs kommentarer
14 september, 2010 av Karolina Pontén Distriktssamordnare GBG
Debatt i Göteborg: Vem var roligast, fyndigast, argast och mest hoppingivande?

Deltagare i partdebatt om mänskliga rättigheter

När det hålls panelsamtal i Göteborg konstateras följande:

1. I GBG är mänskliga rättigheter per definition förknippat med Dawit Isaak.
När panelen fick i uppgift att prata om sina hjärtefrågor dök Göteborgaren Dawit upp via Cecilia Magnusson (M). Min erfarenhet säger mig att i Göteborg är den svenska samvetsfångens situation ett sår och att göteborgarna påvisar en envishet i kampen för hans frigivande. Andra hjärtefrågor som lyftes var rätten till asyl, stopp för diskriminering av romer, kamp mot fattigdom, marknadsekonomins goda effekter på mänskliga rättigheter, yttrandefrihet på nätet, ensamkommande flyktingbarn, ökat ansvar vid offentlig upphandling och kamp mot tortyr.

2. Vi närmar oss valdagen!
Detta var mitt tredje besök på en paneldebatt under Amnestys kampanj. Aldrig förr har blockskillnader markerats, överenskommelser artikulerats och försvar för block-kamraterna fått deltagarnas ögon att tåras som nu. Det är 10 dagar kvar…

3. Det är roligt och bra att samarbetarbeta med Utrikespolitiska föreningen.
Arrangemanget var ett samarbete med Utrikespolitiska föreningen i Göteborg. De kan sånt som vi inte kan! De kan sprida information på ett effektivt sätt, de kan fixa mikrofoner och släppa in. De är toppen-aktivister (precis som Amnestys…).

När det gäller Amnestys förhoppningar om att uppnå förändringar är intrycket tudelat. Samtliga paneldeltagare tyckte att NÅGON av organisationens krav var värda en ansträngning och några paneldeltagare stod bakom samtliga. Drömmen om att en enad riksdag i en öm gest omfamnar varandra och våra frågor är dessvärre långt borta. Men med ett antal ettriga myror kanske Sveriges riksdag på sikt kan bidra till att varje människa åtnjuter alla de rättigheter som ingår i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna.

Roligast: När Maja Åberg påpekade att Allan Stutzinskys uppmålande av ”the ticking bomb scenario” påminde om en James Bond-film.
Fyndigast: Hans Lindes påpekande att Sveriges rikes lag var gjord av papper apropå att ratificeringar omtalades som tomma pappersintyg.
Argast: Magdalena Streijfferts engagemang för migrantarbetare.
Mest hoppingivande: Rickard Nordins ”dissning” av att hans parti inte ansåg rent vatten vara en mänsklig rättighet.

  • Twitter
  • Facebook
  • Delicious
  • Digg
  • WordPress
  • | Dela
Läs kommentarer
14 september, 2010 av Åsa Svensson
Dags för slutspurt!

I ett höstlikt Malmö börjar ”valtemperaturen” att stiga då det bara är en vecka kvar till valet. Det är nu Sverige måste ta ställning till hur landet ska styras och vilka frågor politikerna ska driva. Amnesty tar inte ställning för eller emot ett parti utan för mänskliga rättigheter. Vill därför passa på att uppmärksamma alla er som hittills har väckt politikerna. TACK, för att ni har gjort det som många tänker att de ska göra till handling och gått in och skickat iväg ett mail till våra politiker och visat att dessa frågor är viktiga!

Vi är nu inne i slutspurten av vår kampanj och våra aktivister jobbar i vått och torrt. I valstugan är ingen dag den andra lik eftersom man (oftast) inte vet vem man ska träffa eller vad som kommer att hända. Under veckan har exempelvis en av aktivisterna pratat med en man som under diktaturen i hans hemland suttit fängslad och som med hjälp av Amnesty fick hjälp att komma ut ur fängelset och hit till Sverige. Det var inspirerande! Vi är även glada för alla uppmuntrande kommentarer och för er som har tagit upp våra frågor med politikerna i valstugorna och på det sättet uppmärksammat våra krav. Men snarkningarna hörs fortfarande envist över torget och som en liten pojke sa till sin mamma:
- Titta mamma, de snarkar precis som Skalman!
Så med denna reflektion behöver vi bli fler som trycker på väckarklockorna för våra politiker och talar om att vi vill att de ska stärka migranters rättigheter, stärka skyddet för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter samt respektera det absoluta förbudet mot tortyr! För ju fler vi blir desto större möjlighet har vi att påverka.

  • Twitter
  • Facebook
  • Delicious
  • Digg
  • WordPress
  • | Dela
Läs kommentarer
12 september, 2010 av Johanna Tjernström
Amnesty – fascistens värsta fiende

Söndag på Järntorget och allt är lugnt. Snarkningarna från de sovande politikerna blandas med bruset från fontänen och de kuttrande duvorna. En man kommer fram och deklarerar att han tycker att Amnesty är den värsta organisation han vet som inte gör något vettigt alls utan bara gör världen sämre. ”Själv är jag fascist” säger han och promenerar vidare innan vi hinner ge svar på tal. Jag blir chockad men tänker sedan att det måste ses som ett bra betyg för Amnesty att vi är den sämsta organisation en fascist kan tänka sig.

En annan man kommer fram. ”Ni håller på med mänskliga rättigheter va?” ”Ni tror att alla hemskheter händer utomlands men jag kan berätta om fruktansvärda saker som händer här hemma i Sverige.” Och så berättar han om en vårdnadstvist där det låter som om allt inte gått rätt till. Våra gula västar där det står ”jag arbetar för mänskliga rättigheter” är kanske en bidragande faktor till att folk vill lufta sina problem. Det verkar finnas ett stort uppdämt behov hos folk att berätta och prata om sin egen och andras utsatthet. Vi får höra berättelser om människor som blivit illa behandlade av sjukvården, hemska historier om tiden i fängelse, om att hamna på gatan, om att bli utförsäkrad, om hur illa man blir behandlad som socialt missanpassad. Även om Amnesty inte kan göra så mycket direkt för just dessa utsatta individer känns det bra att den här kampanjen syftar till att stärka skyddet kring de mänskliga rättigheterna både internationellt men även nationellt och på så sätt förbättra läget i Sverige. För visst är Sverige på många områden ett föregångsland när de gäller mänskliga rättigheter men mycket återstår att göras. Att väcka våra politiker och se till att de stärker lagstiftningen kring mänskliga rättigheter är ett fösta steg.

  • Twitter
  • Facebook
  • Delicious
  • Digg
  • WordPress
  • | Dela
Läs kommentarer
10 september, 2010 av Hannah Laustiola
Rättigheter, för alla människor eller bara för medborgare?

Andra veckan i valstugan i Stockholm lider mot sitt slut. Många har redan hunnit passera den gula stugan, och flera intressanta samtal om mänskliga rättigheter har hållits mellan Amnestyaktivister och allmänheten.

En fråga som kommer upp då och då i samtalen handlar om papperslösas rättigheter, eller den grupp som Amnesty benämner ”irreguljära migranter”. Ibland händer det att vissa tycker att det inte är rätt att människor som befinner sig i Sverige illegalt ska ha rätt till exempelvis sjukvård och skolgång. Ett argument kan då vara att de inte betalar skatt här. Men vi i Amnesty anser, att alldeles oavsett vad man har för inställning i flykting- och migrationspolitiken, så ska de irreguljära migranterna ha samma rätt till sina mänskliga rättigheter som alla andra. Det är därför det heter just MÄNSKLIGA rättigheter, för att de gäller för alla människor alltid och överallt, oavsett om vad man har för juridisk status där man befinner sig. Stödjer man mänskliga rättigheter – som de flesta i Sverige nog gör – då måste man stå upp för den principen. Om man ger vika handlar det tillslut inte längre om mänskliga rättigheter, utan om medborgerliga rättigheter, det vill säga något som bara gäller för den som är medborgare där han eller hon befinner sig.

Tur är det väl då att Amnesty genom våra samtal med allmänheten kan ta tillfället i akt att påminna människor som ibland gått vilse, om att mänskliga rättigheter aldrig får tummas på. Tvärtom behöver vi i Sverige stärka skyddet, alltså rättigheterna, för de allra mest utsatta grupperna i samhället, däribland både de reguljära och de irreguljära migranterna. Det kan vi bland annat göra genom att anta FN:s Migrantarbetarkonvention, en av de frågor som Amnesty pressar politikerna på i kampanjen Väck Politikerna. Hjälp oss du med, ta bort tejpen från munnen och säg nåt! Väck en politiker så tar du ställning för att mänskliga rättigheter ska gälla för alla, och inte bara för de som är medborgare i Sverige.

  • Twitter
  • Facebook
  • Delicious
  • Digg
  • WordPress
  • | Dela
Läs kommentarer
8 september, 2010 av Maria Starck (som jobbar med digitala medier)
Studentgruppen på Campus Norrköping

Den 1/9 och den 2/9 stod Amnesty studentgrupp, Campus Norrköping på universitetet
och introducerade Amnestys arbete för de nya studenterna.
Det var många nya och äldre studenter som nyfiket kom och väckte politiker.

  • Twitter
  • Facebook
  • Delicious
  • Digg
  • WordPress
  • | Dela
Läs kommentarer
7 september, 2010 av Åsa Svensson
Mer mänskliga rättigheter i valrörelsen!

En av de vanligaste kommentarerna vi får när vi informerar människor i valstugan är;
- Va, är inte tortyr ett brott i Sverige?!
Nej, det är inte det trots att FN:s kommitté mot tortyr har uppmanat Sverige att införa ett tortyrbrott. Tortyr är förbjudet, men personer som är skyldiga till tortyr kan inte dömas för det i en svensk domstol, utan det hamnar idag under andra brott såsom exempelvis grov misshandel och olaga hot. Denna information gör många upprörda, vissa mer frågvisa och andra begrundar det vi sagt.

Detta illustrerar att det ofta är i mötet mellan människor som kunskap sprids och att det behövs för att visa att verkligheten inte alltid ser ut som man kanske tror. Det är därför som våra engagerade aktivister i gula t-shirts försöker uppmärksamma allmänheten på att mänskliga rättigheter behöver få mer utrymme i valrörelsen! Vi vill visa att frågor som rör mänskliga rättigheter är viktiga för alla och bland annat lyfta fram att ovanstående fråga om tortyr och implementeringen av Romstadgan i svensk lag länge har ignorerats och att det nu är dags att ta tag i detta arbete. Genom att synas och höras hoppas vi kunna öka allmänhetens kunskap så att vi blir många fler som påpekar för politikerna att vi bör införa förbättringar när det gäller mänskliga rättigheter!

  • Twitter
  • Facebook
  • Delicious
  • Digg
  • WordPress
  • | Dela
Läs kommentarer
5 september, 2010 av Hannah Laustiola
27 827 väckningar kan inte ignoreras!

- Hej, vill du väcka en sovande politiker?
- Nej, det går inte, de vaknar aldrig…
Konversationen är tyvärr inte helt ovanlig utanför valstugan i Stockholm. Att många känner vanmakt inför möjligheterna att påverka politkerna är synd men det visar även på hur mycket en organisation som Amnesty behövs också i den svenska valrörelsen. För vi håller inte med! När unga och gamla samlar sina krafter för att tillsammans väcka politikerna genom de mejl som partiledarna får, går handlingen från att vara symbolisk till att bli en väckarklocka på riktigt.
I skrivande stund har partiledarna mottagit 27 827 väckningar från väljare över hela landet – det kan inte ignoreras! Av dessa har statsminister Fredrik Reinfeldt tagit emot 5177 väckningar från människor som säger ifrån, människor som säger att mänskliga rättigheter är viktiga att jobba med alltid, alltid, alltid! Att det inte får förbli vackra ord, att det måste motsvaras av handling och att det finns mer att göra, även i ett land som Sverige.
Att Sverige har blivit kritiserade av FN:s kommitté mot tortyr hela 12 gånger för att ha utvisat personer till länder där de riskerar att torteras är 12 gånger för mycket. Förutom att väcka politikerna har vi väckt allmänheten när vi nu fått med oss tusentals människor i våra krav, bl.a att Sverige ska upphöra med att återsända personer till länder där de riskerar att bli torterade.

Så visst går det att göra skillnad, när väckarklockan nu har ringt snart 30 000 gånger kan väl inte ens de sömnigaste politkerna låta bli att vakna?!

  • Twitter
  • Facebook
  • Delicious
  • Digg
  • WordPress
  • | Dela
Läs kommentarer