Aktionsfall

Vår grupp har tre aktionsfall med fyra samvetsfångar, där de två senaste fallen tillkommit under 2010. I det första fallet har vi i gruppen skrivit brev både till fångarna, deras anhöriga och till uzbekiska myndigheter. I december 2009 utsågs dessa två samvetsfångar till mottagare i Amnestys stora brevkampanj.

Fall 1.

Azam Farmanov och Alisher Karamatov är samvetsfångar och medlemmar i den oberoende organisationen Human Rights Society of Uzbekistan (HRSU). De greps i april 2006 när de försvarade rättigheterna för en grupp lokala jordbrukare som anklagade de lokala myndigheterna för tjänstefel, utpressning och korruption. De båda männen blev torterade och sedan själva anklagade för utpressning. En rättegång hölls utan att männen fick tillgång till försvarsadvokat. Båda dömdes till nio års fängelse och placerade på olika ställen i landet.

Azam har torterats och suttit långa perioder i isoleringscell. Han har fått sådana skador att han har svårt att gå och hans öron är skadade. Mesta tiden har han suttit på ett ökänt fängelse i Karakalpakstan men flyttades hastigt strax innan representanter för Röda Korset fick tillfälle att besöka fängelset. Han har fru och två små barn. I december 2011 fyller Azam 32 år.

 Alisher har utsatts för ständig tortyr och förnedring och flyttats flera gånger mellan olika fängelser. De sanitära och hygieniska förhållandena har varit mycket dåliga. Han har magrat kraftigt och har dålig hälsa, troligen har han fått tbc. Under en period 2008/2009 på fängelsesjukhus fick han korrekt behandling. Alisher är gift. I juni 2011 fyller han 43 år.

När Amnesty har uppmärksammat fallet och männen fick en mängd brev, blev Azams situation i fängelset bättre, medan Alisher först fick behålla sina brev men vid en förflyttning fick han se på när vakterna rev sönder dem.

I april 2012 släpptes Alisher Karamatov ur fängelset, troligen på grund av sitt dåliga hälsotillstånd, efter påtryckningar från bl.a. Amnesty International.

Fall 2.

Isroil Kholdorov är en samvetsfånge som dömdes till sex års fängelse efter en orättfärdig rättegång i februari 2007. Han var då ordförande i en regional avdelning av oppositionspartiet Erk i Andizhan. Enligt hans advokat var alla anklagelser fabricerade för att straffa honom för hans fredliga aktiviteter efter händelserna i Andizhan i juni 2005. Han hade då rest till Kirgizistan och berättat för internationella medier om händelserna och massgravar runt Andizhan. Han ordnade också en demonstration på årsdagen av massakern. I juni 2006 rapporterade människorättsorganisationer och UNHCR att Isroil var försvunnen och man befarade att han förts bort av uzbekisk säkerhetstjänst. Han greps efter ett par månader vid gränsen och åtalades för omstörtande verksamhet, för att ha spridit material som hotar landets säkerhet, för att ha lett en förbjuden organisation och olagligen rört sig över gränsen till grannlandet. Han överklagade domen men fick avslag och nu får hans advokat inte längre träffa honom. I augusti 2011 fyller Isroil 60 år.

Fall 3.

Salidzhon Abduraimovich Abdurakhmanov är ordförande i en registrerad, oberoende människorättsorganisation i Karakalpakstan. Han är journalist och en av de få som skriver om situationen i regionen Karakalpakstan för uznews.net, en nyhetssida på internet baserad i Tyskland. Han greps några dagar innan han skulle framträda på ett internationellt mediaseminarium i juni 2008i huvudstaden Tashkent. Innan dess hade poliser visat intresse för hans bil som var på verkstad, när han hämtat bilen blev han stoppad i en vägspärr och arresterad. Vid undersökning av bilen hittade polisen narkotika, som enligt hans advokat planterats för att utgöra grund för åtal. Allt journalistiskt material på hans kontor konfiskerades. Han dömdes till tio års fängelse efter en oriktig rättegång där bl.a. advokatens krav på undersökning av den upphittade påsen avvisats. Han överklagade domen i flera instanser men fick avslag. Omständigheterna i fängelset är mycket svåra även om han inte behandlas illa.

Kommentarer inaktiverade.