Sonen torterad och mördad i fängelset

– USA:s allierade president Karimov styr sitt land med järnhand.

TASJKENT. Fatima Mukadyrova lägger bild efter bild på bordet. De visar en obeskrivligt lemlästad, rödsvullen kropp. Så såg hennes döde son ut efter att ha torterats ihjäl av den uzbekiska säkerhetstjänsten i det fruktade Jazlykfängelset.

Sonen, 35-årige fyrabarnspappan Muzafar Avazov, greps i januari 2000, anklagad för att tillhöra den muslimska organisationen Hizb ut-Tahrir. Några månader senare dömdes han till ett långt fängelsestraff, och sällade sig därmed till de omkring 7.000 politiska och religiösa fångarna i Uzbekistan.

Han fick utstå två år av omänsklig tortyr, innan hans plågoandar gjorde slut på hans lidande i augusti 2002 genom att skålla honom i kokande vatten. De som utförde mordet var medarbetare i den uzbekiska säkerhetstjänsten SNB.

President Islam Karimov, som styrt Uzbekistan i 15 år, har ofta jämförts med Iraks forne tyrann Saddam Hussein. Skillnaden är att han är USA:s trognaste bundsförvant i regionen.

Efter den 11 september 2001 blev Uzbekistan en viktig språngbräda för USA:s krig mot al-Qaida i Afghanistan genom att Pentagon fick bygga upp en stor flygbas i landet. Det samarbetet betalade sig bra för Karimov:

Han slapp kritik för det brutala förtrycket av sitt folk. Det han ägnade sig åt var ju samma sak som »antiterrorkoalitionen«: jakt på muslimska fundamentalister. Och 2002 beviljade USA ett biståndspaket till Uzbekistan på en halv miljard dollar, varav 79 miljoner dollar gick direkt till säkerhetstjänsten SNB.

Fatima Mukadyrova är fjärran från sådana storpolitiska resonemang. Jag besöker hennes hus i huvudstaden Tasjkent, och hon måste än en gång berätta den ohyggliga historien. Om hur sonens sargade kropp såg ut. Om sitt hat mot Karimovs regim.

– Det enda Muzafar gjorde var att säga sanningen. De påstår att han var med i Hizb ut-Tahrir, som anklagas för terrordåden i vårt land. Men i själva verket är det svinet själv som står bakom bombningarna. Han fraktar i väg tonvis av vårt guld till Putin i Ryssland, det skulle räcka till att föda hela vårt folk.

När Muzafar greps anklagades han för att ha mördat polismän i Ferganadalen, och han dömdes till 20 års fängelse, mot sitt nekande.

– Han sade till domaren: »Jag respekterar er inte, ni spelar bara ett spel, jag rättar mig efter en högre makt.« Muzafar ville ha rättvisa, och han sade det högt.

Den djupt religiöse fångens inställning tycks inte ha lämnat säkerhetstjänsten någon ro. Han utsattes för systematisk tortyr, och flyttades mellan olika fängelser. Men han vidhöll att han tänkte fortsätta att be fem gånger varje dag.

– I juni 2002 såg jag honom för sista gången. Han såg utmärglad ut. Han berättade vad han gått igenom, hur de tryckte ned hans huvud i toaletten så att skallbenet sprack och näsbenet bröts. De sade: »Vill du be så gör det i toaletten.« Sedan sattes han i isoleringscell.

Hon har genom utsmugglade vittnesmål fått veta vad som hände därefter.

– De började slå honom med järnstänger, och de fäste sladdar på honom och kopplade på elström. Han överlevde den behandlingen. Tortyren trappades upp. Hans plågoandar hällde 25 liter kokande vatten över honom och drog av huden på hans rygg och skinkor så att underhudsfettet vällde ut. Sedan hällde de jod på det öppna köttet, för att maximera smärtan. Han levde ännu, så de virade in honom i en filt och körde i väg honom i en jeep. Efter en halvtimma dog han.

Några dagar senare kom polisen med kvarlevorna till Fatima Mukadyrovas hem. Hon räknade inte med att få sonens död utredd av uzbekiska myndigheter, utan vände sig till utlandet. Den brittiska ambassaden tog på sig att granska fallet.

En oberoende utredning som gjordes av universitetet i Glasgow fastslog att Muzafar Avazov dött av kokande vatten, samtidigt som bilderna visade krossskador på huvudet; dessutom var naglarna på hans fingrar borta.

Regimens hämnd dröjde inte länge: Fatima Mukadyrova arresterades sedan SNB planterat en påse med förbjuden muslimsk litteratur i hennes hem. Hon dömdes till sex års straffarbete, men släpptes efter ett halvår. Det som avgjorde var en internationell proteststorm som sammanföll med att USA:s försvarsminister Donald Rumsfeld skulle komma på besök.

Michael Winiarski

———

(Ur DN den 14/9 2004. Texten publicerad med artikelförfattarens samtycke.)

Kommentarer inaktiverade.