Dödsstraff
Amnesty motsätter sig bruket av dödsstraff för alla brott och i alla länder då dödsstraffet är ett grymt och omänskligt straff. Det finns många argument som kan åberopas när man kräver att dödsstraffet ska avskaffas, framför allt att det kränker rätten till liv. Det finns heller inga belägg för att dödsstraffet har en avskräckande effekt, något som många förespråkare hävdar. Inte heller finns det några garantier för att inte oskyldiga döms till döden. Detta är en särskilt stor risk i ett land som Kina där rättsväsendet är outvecklat och politiskt färgat. Dödsstraffet är också diskriminerande då de fattigaste och mest utsatta grupperna i samhället, som ofta tillhör en minoritetsgrupp, är de som oftast döms till döden, och sällan har tillgång till en bra advokat eller får en korrekt rättgång.

I Kina används dödsstraffet för runt 70 stycken brott, allt från våldsbrott till ekonomisk brottslighet, prostitution, eller undlåtenhet att rapportera SARS-smitta. Straffrättslagstiftningen från 1998 innehåller 3 gånger så många brott som kan bestraffas med döden som den från 1980.

Sedan 1983 har Kina genomfört ett antal s.k. Slå Hårt Mot Brottsligheten-kampanjer. Dessa har antingen varit riktade mot brottsligheten i allmänhet eller mot en viss typ av brottslighet. De är antingen nationella till sin karaktär eller begränsade till en viss region. Flera kampanjer kan ibland pågå samtidigt. 1999 genomfördes t.ex. kampanjer mot handel med kvinnor och barn, falskmynteri, korruption och organiserad brottslighet. Stora nationella brottskampanjer har genomförts 1983 och 1996. Den senaste nationella Slå Hårt-kampanjen drogs igång i april 2001, och syftade från början till att slå hårt mot den organiserade brottsligheten. Kampanjen utvidgades sedan till provinsnivå, där särskilt ”olagliga religiösa aktiviteter” i Xinjiang, och de som ”olagligt ledde människor över gränsen” i Tibet omfattades av kampanjen. Under 2002 intensifierades kampanjen, och i juli 2003 förlängdes den med ytterligare ett år. Kampanjen har lett till en stor ökning i antalet utdömda dödsstraff, och rättsäkerheten är åsidosatt.

Karaktäristiskt för alla kampanjer är att polisen och andra myndigheter får stora befogenheter och uppmanas att slå hårt mot brottsligheten. Det är en stor press på polis, åklagare och domare att visa upp resultat, vilket innebär att många oskyldiga riskerar att åka fast och att den åtalades rättigheter åsidosätts. Rättegångar skyndas också på och straffen blir hårdare än normalt. Överklaganden är sällan framgångsrika i det kinesiska rättssystemet.

När det gäller rättegångar kan de vara offentliga och det är också vanligt att man arrangerar massmöten där dödsdomar avkunnas, men själva avrättningarna är inte offentliga. Offentliga avrättningar är förbjudna i kinesisk lag. Massavrättningar förekommer ofta före större evenemang som det kinesiska nyåret, det kinesiska nationaldagen, samt när det gäller drogbrott, före den internationella anti-drog dagen den 26 juni.

Det är speciellt vanligt att man under kampanjer mot brottsligheten arrangerar stora massmöten, vilka ofta hålls på idrottsarenorna eftersom de kan ta mycket folk. Dessa massmöten hålls i propagandasyfte, ibland med 10 000-tals deltagare. Massmötena äger rum först efter det att rättegång gått av stapel och efter det att högre instans godkänt dödsdomen. På mötena avkunnas dödsdomar och andra domar, och efter mötet förs de som dömts till döden bort och avrättas. Avrättningarna sker genom arkebusering eller giftinjektion.

Under 1990-talet dömdes mer än 27 120 människor till döden och mer än 18 000 avrättats, enligt Amnestys uppgifter. De första tre månaderna av Slå Hårt-kampanjen, april-juni 2001, dömdes 2960 personer till döden och minst 1781 avrättades. Det innebär att det avrättades fler personer i Kina under de tre månaderna än i resten av världen de senaste tre åren.

Amnesty är den enda organisation som systematiskt rapporterar och samlar information om användandet av dödsstraffet i Kina. Sedan början av 90-talet kommer Amnesty ut med en årlig s.k. death penalty log. Där listas alla fall organisationen känner till där dödsstraff utdömts och/eller avrättning ägt rum. Amnestys rapport baserar sig framförallt på rapporter i kinesisk och utländsk media eftersom statistik rörande dödsstraffet i Kina inte är något som offentliggörs utan betraktas som en statshemlighet. Det innebär att de dödsdomar och avrättningar Amnesty rapporterar förmodligen endast utgör en bråkdel av det verkliga antalet. Forskarna Andrew Nathan och Bruce Gilley har med utgångspunkt i interna dokument från CPC (kinesiska kommunistpartiet) gjort uppskattningen att runt 15 000 personer avrättas eller avlider i samband med polisingripanden varje år.

Tortyr
Tortyr är förbjutet enligt kinesisk lag, men det är ändå vanligt förekommande i Kina, inte bara i polishäkten och fängelser utan även i domstolar och hos andra myndigheter. Det är vanligt att misstänkta brottslingar i förhör hos polisen torteras för att framtvinga bekännelser. Tortyr av oliktänkande är fortfarande omfattande, särskilt i Tibet och i den autonoma regionen Xinjiang.

De kinesiska myndigheterna är medvetna om tortyrens omfattning och säger sig vilja bekämpa den, men man måste skrida från ord till handling och bekämpa tortyren med effektiva medel. Det är dock sällan tortyrfall utreds på ett sådant sätt att förövaren kan ställas inför rätta, och i de fall det sker blir straffen i allmänhet relativt låga. Regimen undergräver också sin ambition att bekämpa tortyren genom att beordra antibrottskampanjer och liknande aktioner. Under sådana kampanjer ökar risken för tortyr eftersom polisen har press på sig att snabbt lösa brottsfall och de misstänktas rättigheter sätts på undantag.

Kina har skrivit under och ratificerat FN konventionen mot tortyr, vilket innebär att man har förbundit sig att förhindra och bekämpa tortyr. 2000 lämnade man in sin tredje rapport under konventionen.

I syfte att skydda de kinesiska medborgarnas mänskliga rättigheter uppmanar Amnesty den kinesiska regeringen att:

- anta en nolltolerans mot tortyr
- förbjuda att information som framtvingats genom tortyr används som bevis i rättegångar
- avskaffa isoleringsceller och godtyckliga arresteringar
- tillförsäkra intagna personer advokat, medicinsk vård och kontakt med sin familj
- upprätta en effektiv myndighet som kan motta anmälningar om tortyr