Rätten till religionsfrihet är en av de universella rättigheterna som erkänns inom ramen för UDHR (Universal Declaration of Human Rights). Detta är även en rättighet som erkänns i den kinesiska lagstiftningen. Frihet att tro eller att inte tro på någon religion garanteras i den kinesiska folkrepublikens konstitution. Men dessa konstitutionella rättigheter gäller bara ”normal religiös aktivitet”, dvs religiös aktivitet inom de officiellt statligt erkända religionerna: katolicism, protestantism, buddhism, daoism och islam. Viktigt är också att det endast gäller aktiviteter som sker inom ramen för de statskontrollerade och av staten sanktionerade organisationer som representerar dessa religioner.

The State Administaration for Religiuos Affairs (SARA) är det statliga organ som ansvarar för och kontrollerar all officiell religionsutövning i Kina. Och den statliga kontrollen av religiösa grupper är stark. Till exempel förbjuds katolska grupper att utrycka sin lojalitet till Vatikanen. Religiösa ledare måste genomgå patriotisk utbildning, dvs obligatoriska studier av politiska doktriner. Kloster och moskéer står under strikt kontroll av lokala myndigheter. Rapporter om hårdhänta interventioner från myndigheterna kommer ofta från Tibet och Xinjiang.

Grupper och individer som praktiserar religion utanför de statskontrollerade organisationerna löper stor risk att omhändertas, arresteras och dömas till fängelse. Inofficiella kristna grupper har anklagats för ”illegal organisering” och ryktesspridning och för att störa den sociala ordningen. Underjordiska kyrkosamfund har ofta varit mål för polisräder, där ledare och medlemmar har rapporterats blivit utsatta för tortyr och annan grym och inhuman behandling under polisförvar.

Flera kristna- och qigonggrupper som organiserar sig utanför statens kontroll har stämplats som sekter och kätterska organisationer, vilket lett till massarresteringar. En av måltavlorna i denna kampanj har varit Falungongrörelsen, som förbjöds 1999. Sedan dess har tiotusentals falungongutövare dömts tillfängelsestraff eller skickats till ”omskolning genom arbete” i upp till tre år utan rättegång. Utländska falunggong-källor har rapporterat att över 1000 falungongutövare har avlidit i fängsligt förvar som ett resultat av tortyr och misshandel.


I XUAR och Tibet ses religiös extremism som en av tre ondskefulla krafter tillsammans med separatism och terrorism. Den hårda kontrollen av buddhism i Tibet och islam i XUAR är strakt sammankopplad med den kinesiska statens rädsla för att förlora kontrollen över dessa områden.
I XUAR har man förbjudit utövandet av religiösa sedvänjor i samband med Ramadan, stängt koranskolor och imamer som verkat utanför statens kontroll har arresterats. En vanlig strategi som myndigheterna använder för att stoppa ”illegal religiös aktivitet” är att riva religiösa platser såsom tempel och mokséer. I Juli 2001 avhystes tusentals tibetanska munkar och nunnor från Serthar buddhistiska institut, i Sichuanprovinsen, varefter hem och tempelbyggnader förstördes. I XUAR har de senaste åren ett stort antal inofficiella moskéer stängts av myndigheterna.

Amnesty International är djupt bekymrade över situationen för de människor som försvarar sin rätt till religionsfrihet i Kina. Speciellt allvarligt är de pågående godtyckliga omhändertaganden, rapporter om tortyr och andra allvarliga brott mot mänskliga rättigheter som sker under myndigheternas överinseende.