Som en del av Sidenvägen har regionen varit mötesplats för många kulturer och religioner genom tiderna, och det som idag heter Xinjiang har varit del av flera riken. Xinjiang inlemmades i Kina 1884. Under åren 1944–49 var regionen självständig, under namnet Östturkestan, men sedan Folkrepubliken Kina upprättades 1949 har regionen varit del av denna.

Xinjiang behöver komma i fokus!
Xinjiang är ett viktigt område därför att många av världens aktuella politiska, ekonomiska, och mänskliga rättighetsfrågor berör regionen.

MR-kränkningar mot Xinjiangs inhemska befolkning är en av de allvarligaste MR-problemen i Kina, men den internationella uppmärksamheten speglar inte detta.

Lokalbefolkningen är främst muslimsk och Kina leder sedan några år tillbaka en kampanj mot ”terrorister” i denna provins. Detta gör Xinjiang till ett exempel på risken att MR-brott kan begås under beteckningen ”kriget mot terrorismen”.

Xinjiang är Kinas största provins (17% av Kinas territorium). Där finns viktiga naturresurser, inklusive olja, och regionen fungerar också som ingång till Centralasien. Detta gör Xinjiang till ett nyckelområde i Kinas politik.

Likt Tibet finns det självständighetsströmningar i Xinjiang, och en Östturkistansk exilkongress finns med säte i München. Och just som i Tibet är vår uppmärksamhet ett sätt att kämpa emot grova MR-brott som riktas mot folkgrupper som anses kunna hota statens auktoritet. Det är dock viktigt att påpeka att Amnesty förstås inte tar ställning i frågan om självständighet.

Översikt över MR-kränkningar i XUAR
Förföljelse i Xinjiang (XUAR) är främst, men inte endast, riktad mot uigurerna, Xinjiangs största etniska grupp, som är muslimsk.

Religionsfrihet
Religionsförtryck i XUAR tar sig uttryck i förbud av religiösa bruk förknippade med Ramadan, stängning av moskéer och religiösa skolor m.m. Illegalt utövande kan straffas med häktning eller t.o.m. avrättning.

Yttrande- och föreningsfrihet
Att fredligt motsätta sig statens agerande straffas med fängelse och i vissa fall tortyr och avrättning. Tiotusentals lär ha straffats för att fredligt ha yttrat åsikter eller gått med i fredliga organisationer som motsätter sig statlig policy.

”Kriget mot terrorismen”
Den kinesiska staten använder sig av det internationella ”kriget mot terrorismen” för att försvara hårda insatser. Kina har sedan 11 september 2001 förstärkt förföljelse i XUAR genom en kampanj mot ”terrorister” som utökar tillämpningen av dödstraffet samt förtryck av yttrande- och föreningsfrihet. Officiella källor i XUAR visar dock att terrorism inte är ett aktuellt problem.

Godtyckligt fängslande
Ett okänt antal uigurer hålls i arbetsläger utan att ha fått rättegång eller har fått orättvisa rättegångar.

Tortyr och dödsstraff
Förutom en tibetan som avrättades i Sichuan 2003, är XUAR den enda provinsen i Kina där man avrättar för ”politiska brott”. Utomprocessuella avrättningar förekommer också i XUAR. 1997 tog 14 studenter sig till Pakistan för att sedan hämtas av kinesiska myndigheter och enligt uppgifter avrättas direkt när de tagits tillbaka över gränsen. Flyktingar vittnar också om brutal tortyr i fängelsen och grov misshandel av demonstranter.

Kulturella rättigheter
I strid mot Kinas konstitution förtrycks uigurerna även genom utbildning och språk. Många böcker på uiguriska har förbjudits, tiotusentals uiguriska skolböcker ska ha bränts av myndigheterna, och språket har förbjudits i de flesta ämnen vid Xinjiangs universitet.

Ekonomiska rättigheter
Största delen av uigurerna är bönder, men enligt uppgifter tvingas de allt oftare från sitt land av han-kineser utan samråd och ersättning.

Flyktingar i utlandet
Kina samarbetar med flera grannländer för att förfölja uigurer i utlandet. 2002 dömdes tre uigurer i Kirgisistan till 16-25 års fängelse för medlemskap i förbjudna föreningar. I strid mot internationella bestämmelser tillåts Kina hämta hem uigurflyktingar från flera asiatiska länder, varav många torteras och avrättas. T.o.m. av UNHCR erkända flyktingar har överlämnats och avrättats. Släktingar till flyktingar som är kvar i XUAR har trakasserats, hotats, och fängslats som försök att tvinga flyktingarna att återvända.